Att förebygga självmord går hand i hand med att bygga en stark allmän folkhälsa, samtidigt som man identifierar och möter personer som är i omedelbar fara.
I våra fjorton kommuner pågår arbete med suicidprevention. Jolin Sewén processledare vid Fyrbodals kommunalförbund har uppdraget att hjälpa kommunerna med processen.
Det vi inte vill tänka på
Att inte vilja leva. När känslan av maktlöshet är monumental och hoppet förvunnit i en grå sörja av meningslöshet. Att tro att det är bättre att inte finnas alls. När ångest och eller depression kväver tankar och känslor så att de inte längre nås av ljus och hopp. När den upplevelsen leder till handling. Som inte går att ångra. När en person tar sitt liv…Det vi helst inte vill tänka på, för att det är för skrämmande, väcker för många rädslor.
Man orkar ju bara inte behöva förstå hur dåligt man kan må.
Självmord lämnar efter sig anhöriga med djupa sår av sorg, kanske skuldkänslor och frågor som antagligen inte får några svar. Så visst är det mänskligt att känna beröringsångest. Visst är det mänskligt att vilja vända bort blicken.
Fördomar att bemöta
Det finns fördomar som säger att det inte går att hindra någon som väl har bestämt sig för att ta sitt liv. Det stämmer inte! Det går.
Om filmen: Många tror att man inte kan påverka någon som tänker på att ta sitt liv. Men det stämmer inte. 18-åriga Moa och många vid hennes sida vet att det går att hjälpa. Att det går att påverka. Se filmen och lär dig fyra steg som kan göra skillnad på http://www.stegforlivet.se
Ja, det går att nå in i det mest ångestfulla mörker med nytt hopp. Det går att förhindra att människor tar sitt liv.
Kanske beror fördomen på att vi vill skydda oss själva, vi som lever kvar och som inte förstod, inte insåg, inte visste vad vi skulle göra. För hur kan man egentligen begripa, det där med att inte alls vilja leva. Den insikten om någon vi står nära är för svår att ta in. Någon som kanske hellre dolde sitt mående än att tynga andra med sitt lidande. Men låt oss lära oss. Låt oss bli bättre på att få syn på smärtan i en annan människa, den som kanske inte uttalas. Det går att träna på att möta en människa i kris.
Ökad medvetenhet och kunskap om att möta en människa som har det svårt
Vi behöver alla lära oss, ta till oss kunskap, öka vår medvetenhet om hur vi kan se och bemöta människor som mår riktigt dåligt. För det är som med allt annat, med ökad kunskap och fördjupad självinsikt blir vi bättre.
Det finns mycket fint, engagerande och träffsäkert material i såväl tryckt som digital form som förklarar och ger råd om hur jag som medmänniska, vän, anhörig eller förälder kan möta den som mår dåligt och som har tankar om att ta sitt liv.
Livskunskap som alla borde lära sig.
Här ovanför finns länkar till Suicidprevention i Väst, Steg för livet, Suicide zero och MIND med kunskap samlad om bland annat bemötande.
Fakta
Vi behöver öka medvetenheten om psykisk ohälsa, bland annat genom att se verkligheten som den är: Var sjätte timme tar en person livet av sig, varje dag, året om. Det innebär att 1500 personer tar sitt liv i Sverige varje år. Det är 94% av allt dödligt våld och den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-24 år. På varje självmord går 10 självmordsförsök. Alltså 15000 personer försöker ta sitt liv varje år, av dessa är fler än 5000 barn och unga, en grupp där den psykiska ohälsan ökat senaste åren. Flest fullbordade självmord sker dock bland personer över 65 år, allra flest bland män +85 år. Grupper där samhället och vården ofta missar tecken på depression och för sällan erbjuder stöd i form av exempelvis samtal.
Nollvision
Sedan 2008 finns en nollvision för självmord initierad av regeringen. På nationell nivå arbetar flera statliga myndigheter med uppdrag som rör suicidprevention, bland andra Folkhälsomyndigheten, SKR, NASP och SOS Alarm.
Folkhälsomyndigheten, om suicidprevention
Krönika om självmord av Staffan Isling, SKR
Nationellt centrum för suicidforskning och prevention
Handlingsplaner och stimulansmedel
2020 tog Västra Götalandsregionen tillsammans med kommunerna fram en länsgemensam Handlingsplan för suicidprevention 2020-2025. Enligt planen ska antalet suicid i västra Götaland minska med 40 procent till år 2025. En av aktiviteterna för att nå målet är att kommunerna tar fram lokala handlingsplaner. Arbetet med suicidprevention integreras i kommunernas ordinarie verksamhet.
En ny bred nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention är på gång. Den presenteras senast den 1 september i år och hela 26 myndigheter är med i arbetet. Det kommer även finnas stimulansmedel att söka under 2023 för kommunernas suecidpreventiva arbete.
Processtöd i Fyrbodals kommuner
Som stöd i arbetet med suicidprevention ute i Fyrbodals fjorton kommuner anställdes i september 2022 Jolin Sewén som processledare vid Fyrbodals kommunalförbund.
Med sin kunskap och erfarenhet som folkhälsovetare och utbildad MHFA-instruktör (Mental Health First Aid) stöttar Jolin Sewén kommunerna i processen att tänka igenom och planera åtgärder i de kommunala verksamheterna som förebygger och förhindrar självmord och formulera det i lokala handlingsplaner.
Första steget har varit att undersöka behovet. Under 2023 ska insatser genomföras baserat på det stöd kommunerna vill ha med särkilt fokus på de kommuner som inte kommit lika långt. Målet är att alla fjorton kommuner ska ha en välfungerande handlingsplan i suicidprevention när detta år är slut.
På liv och död
Arbetet med suicidprevention är komplext. Frågorna om varför en person inte vill leva längre och går så långt att hen tar sitt liv, är något som engagerar, som river upp sår, inte bara i de närmaste, utan i hela samhället.
Att människor finner tillvaron meningslös och utan hopp, ställer liksom allting på sin spets. Vad är det att vara människa? Vad innebär ett liv? Vad är det att dö?
På individnivå kanske självmord kan beskrivas som kulmen på psykisk ohälsa. Upplevelsen av livssmärta och hopplöshet är den egna. På grupp och samhällsnivå ställer varje självmord större frågor. Suicidala handlingar är toppen på isberget av ohälsa.
Självmord bland unga är särskilt provocerande. Vad är det som går fel när allt fler ungdomar beskriver känslor av meningslöshet och att de inte tror på vare sig sin egen eller världens framtid. Eller när män över 85 år tar saken i egna händer och avslutar sitt liv i stället för att prata med någon som lyssnar.
Självmord är själva antitesen till hälsa. En person som upplever hälsa enligt WHO:s definition tar inte livet av sig.
Att arbeta med suicidprevention innebär alltså dels att skapa bästa möjliga förutsättningar för just god hälsa hos befolkningen som helhet, dels att konkret förebygga och vidta åtgärder för att förhindra självmord bland suicidnära och identifierade riskgrupper.
Existentiell hälsa
Suicidprevention går hand i hand med folkhälsoarbetet och dess olika perspektiv på hälsa, från fysisk och psykisk till social och existensiell.
Vågar, orkar och vill vi möta känslor av meningslöshet hos andra, medan livet rusar på i högt tempo mallat i det så kallade vardagspusslet, pådrivet av vår tids prestations- och konsumtionsfokus? Stannar vi upp tillräckligt länge för att se våra barn, varandra och oss själva, eller är vi för stressade av att klara de krav som det postmoderna samhället ställer på oss?
Har vi utrymme för de existentiella frågorna. Har vi tid att fundera över själva meningen?
Det bedrivs just nu en del forskning kring existentiell hälsa och Sveriges kommuner och regioner, SKR, har sedan 2020 arrangerat nio webbinarier om existentiell hälsa, varav två nu under hösten. Det sker inom ramen för Kraftsamling psykisk hälsa på temat Meningsskapande i vår tid. Webbinarierna är inspelade och finns att se:
I forskningsrapporten Vilsenhetens epidemiologi reflekterar Cecilia Melder över om den ökande psykiska ohälsan kan ha med utveckligen av det postmoderna samhället att göra.
- Upplevelse av sammanhang
- Existentiell styrka och kraft
- Tillit som livskraft
- Meningen med livet
- Upplevelse av helhet
- Harmoni och inre lugn
- Upplevelse av förundran
- Förhoppning
När allt är möjligt...
I vår del av världen är ”allt möjligt” och individen är fri att välja precis vad som helst av det smörgåsbord som är livet. Ansvaret är individuellt liksom valen. Centrum i universum är det egna jaget och allting, varje initiativ, varje steg, är mitt eget. Vi får lära oss och vi lär våra barn, att ingenting är omöjligt och ansvaret mitt eget. Den egna livsdrömmen kan uppnås med rätt attityd, handlingskraft och GRIT.
Utveckling är lika med prestation och framgång går att mäta i materiell tillväxt på både individ och samhällsnivå.
Människans frihet och ansvar samt ett vetenskapligt förhållningssätt om vad det är att vara människa, har utvecklat oss som människor och samhälle bort från vidskeplighet, förtryck och religiösa dogmer.
Men det verkar som vi har förlorat något på vägen. Tilliten, gemenskapen, tron på något större, utanför det egna jaget. En existentiell dimension av levandet som inte låter sig fångas genom uppnådda prestationer eller materiella framgångar. Och som är så svårt att göra mätbart i en tid då allt av betydelse måste kunna mätas för att ha just betydelse.
Existentiella tvivel
I valbarhetens och det egna ansvarets tid präglas även det existensiella och andliga sökandet av en oändlig mängd alternativ. Så många sätt att söka. Så många som säger sig ha ”svaret”.
Vad är rätt väg? Rätt för mig? Tänk om jag väljer fel?
Andlighet har blivit produktifierad business där andligt helande och livets mening kommersialiseras och förpackas i lockande, säljbara paket.
Forskning kring existentiell hälsa
Det existentiella eller andliga perspektivet på hälsa är ännu relativt kontroversiellt. Det upplevs i en del sammanhang flummigt och ovetenskapligt att tala om andlig längtan som en parameter av hälsa. Samtidigt är det allt fler forskare inom folkhälsoområdet som upplever att de förklaringsmodeller som perspektiven fysisk, psykisk och social hälsa erbjuder, inte räcker.
De perspektiven klarar inte att ge svar på varför den psykiska ohälsan ökar, varför så många upplever känslor av meningslöshet och varför självmord bland yngre ökar, trots att vi i teorin får det stadigt bättre.
Så vad är det vi inte förstår? Vissa forskare gör kopplingar mellan vårt sekulariserade, postmoderna samhällsbygge och andlig tomhet.
Existentiellt i kommunerna
För att förebygga risker för självmord är alltså existentiell hälsa en viktig parameter för folkhälsoarbetet. De sätt kommunal verksamhet kan bidra till att skapa förutsättningar för människor att uppleva mening i sitt liv, behöver enligt dessa forskare, i ökad grad ta hänsyn till behovet av den svårfångade existentiella dimensionen. Hur kan vi beakta och reflektera över dessa frågor i kommunernas handlingsplaner för suicidprevention?
”Vi behöver våga prata om död, om vår existens. Att prata om vad det innebär att vara människa är så viktigt. Att det är svårt, tungt och gör ont ibland.” /Jolin Sewén
Därför kommer nu allt fler initiativ inom hälsoprevention kring fördjupande samtal och övningar som utgår från det existentiella perspektivet.Ett sätt att komma igång med samtal kring existensiella frågor är med hjälp av samtalskort. Det är frågor formulerade för att stimulera tankar att dela om sådant livet ofrånkomligen bär med sig. ”Öppna kort” är ett sådant exempel.
Handlingsplan ska ge struktur och långsiktighet
De kommunala handlingsplanerna för suicidprevention ska se till att åtgärder inte sker snuttifierat och tillfälligt, utan strukturerat och kontinuerligt och att processen genomsyrar alla verksamheter och är väl förankrad i kommunledningen.
Arbetet ska alltså ske övergripande för hela samhället, genom att tillexempel sprida kunskap, genom insatser för särskilt utsatta grupper och konkret förebyggande för att möta den enskilda människan som mår dåligt.
Ytterligare en viktig del i det kommunala uppdraget med suicidprevention är samverkan med civilsamhället samt hjälp- och stödorganisationer.
Det kommunala uppdraget och livskraften
Det kommunala uppdraget är ju just det, att skapa förutsättningar för människor att må gott och att stötta de som har det svårast. Arbetet med suicidprevention verkar alltså i själva essensen av det kommunala uppdraget.
Det handlar dels om det övergripande, att skapa ett samhälle som är gott att leva i. Dels om det djupt mänskliga, att begripa sig på det där ogripbara, vad det är som får människor att faktiskt vilja leva.
Det är när vi vågar, orkar, har förmågan att se och möta det som är det allra svåraste med att vara människa, upplevelsen av meningslöshet, som vi kan förstå dess motsats, det som skapar livskraft, hos människa och i samhället.
Genom att förstå och möta den som inte längre vill leva, ger vi hopp till själva den där gnistan. Mänskligt och existentiellt. Den som vill liv.