AFrosvenska BARN & UNGDOMAR SOM utsätts för rasism och diskriminering Hur utsätts de? Vilket stöd får de idag? Och vilken form av stöd vill de ha? Läs mer i rapporten!

1. Sammanfattning

Om undersökningen

Den här presentationen visar resultat från en enkätundersökning som vi, Forum för föräldrar till afrosvenska barn, skickade ut under våren 2021. Enkäten är i första hand riktad till föräldrar till afrosvenska barn under 18 år och unga vuxna afrosvenskar 18-25 år. Svaren är uppdelade mellan dessa kategorier, samt i kategorierna afrosvensk, samt poc, för att vi hoppades kunna se om det fanns några skillnader i vad respondenterna från dessa olika grupper utsatts för och hur de i så fall löst det. Enkäten var tänkt att vara kvantitativ, den har just nu inte så många svar att vi kan påstå att den är statistiskt säker, men så gott som alla våra respondenter har berättat om utsatthet i olika former på ett sådant sätt att vi ändå kan dra slutsatser.

En mer genomarbetad rapport var tänkt att komma under hösten, när vi samlat in fler svar samt även hunnit göra fler intervjuer. Nu har istället arbetet med fördjupade intervjuer lämnats vidare till en person hos Friends som forskar på temat under 2022.

Genom enkäten har vi samlat in ett antal mailadresser till personer – både unga vuxna och föräldrar – som sagt att de också kan tänka sig att bli intervjuade av oss eller Friends, kring de frågor som enkäten berör. Dvs det bör finnas möjlighet att genomföra också en kvalitativ undersökning, som vi hoppas kan ge fördjupade svar på de frågor den enkäten har väckt.

.

.

2. Vilken sorts stöd behöver och vill de som blir utsatta ha?

Vi ville veta vilket stöd som är viktigast för de som svarat. Nästan alla svarade att det är känslomässigt och praktiskt stöd till den som utsatts.

Skolan måste stötta utsatta elever bättre, genom en stärkt elevhälsoorganisation, det tycker både unga vuxna och föräldrar är allra viktigast att tala om. Eget personligt stöd från andra som varit med om liknande saker och kan ge råd är också oerhört betydelsefullt – till exempel via onlineforum liknande det som Forum för föräldrar till afrosvenska barn och andra driver. Först på tredje plats kommer stöd i att prata med skolan om barnets situation och på fjärde behovet av information om hur man gör för att anmäla diskriminering eller rasism om inget händer och kräva av skola eller förskola att de genomför åtgärder.

Här följer några citat från unga vuxna afrosvenskar som svarat på undersökningen och på frågan "Vill du berätta mer om vilken sorts stöd du skulle önskat att du fått i samband med det som hänt?"

Att den som ska stötta aldrig någonsin sa att den utsatte överreagerar eller är "känslig"

Jag hade velat ha flera vuxna som stöttat mig i skolan. Att någon lärare satte stopp för det som hände och stod upp för mig.

Att folk som arbetat i butik stått upp och sagt att det va rasistiskt av ordningsvakterna men ingen gjorde nåt.

Att på nåt sätt kunnat byta lärare i matte i gymnasiet.

Jag befinner mig i situation där jag upplever mig ganska ensam om mina erfarenheter. Dels för att jag är en av de få afrosvenskarna i mitt umgänge. Men också för att de runt om mig många gånger har en annan syn på rasism. Känner att jag hade behövt ett sammanhang där jag kunde spegla mina erfarenheter i andra.

.

3.Oroande: Våld eller hot om våld i samband med rasism och diskriminering

Något som återkommer i berättelserna från unga vuxna afrosvenskar är att de inte bara utsatts för verbala kränkningar utan också för våld eller hot om våld i samband med rasism eller annan diskriminering. Det gäller både kvinnor och män. Den här tendensen syns också bland svaren om de yngre barnens situation, där det ökar från mellanstadiet och uppåt, vilket vi tycker är väldigt allvarligt. Det kan tyda på att problemen är eller har blivit mer uttalade på de skolor där barnen utsatts och att vuxennärvaron och stödet till utsatta barn inte har räckt till. Vad detta i så fall beror på och vad som kan göras för att åtgärda det, anser vi behöver granskas närmare.

Enkätsvaren visar också att det är vanligt att bli utsatt för diskriminering på flera grunder än bara etnicitet eller hudfärg. Religion är en sådan tillkommande grund. Funktionsnedsättning är en annan.

.

.

Flera av de unga vuxna uppger att de utsatts upprepade gånger för rasism eller diskriminering, både under skolgången och som vuxna. Fler än en uppger också att de idag går i terapi för att bearbeta sina upplevelser. Återkommande hos de som berättar är som sagt önskan om bättre stöd från vuxna i skolan, det stora behovet av personligt stöd och kontakt med andra som varit med om samma saker.

Stödjande nätverk är helt nödvändiga för att orka, säger nästan alla respondenter, där den som utsatts kan få vara arg och ledsen tillsammans med andra som varit med om liknande saker, få stöd och medhåll i krav på förändring, få möjlighet att prata om upplevelserna och bearbeta dem. Det är stärkande, gör att man mår bättre och inte tar på sig skuld själv. Oavsett om föräldrar eller skolan gett support eller inte har de som utsatts först och främst tagit stöd hos vänner och i onlinenätverk, många har också sökt och fått personligt stöd genom en organisation.

Vittnesmål från de som besvarat enkäten

Fler vittnesmål om upplevelser av rasism och diskriminering, som lämnats av de som besvarat enkäten, finns samlade i slutet av det här dokumentet. Först ska vi gå igenom lite statistik. Vi börjar med unga vuxna.

.

.

4. Statistik kring unga vuxna afrosvenskars situation

Av de unga vuxna som svarat på vår undersökning går ca 58% på universitet eller högskola, någon går på gymnasiet och övriga har börjat arbeta.

.

5. Problemen pågår ofta en längre tid, utan att skolan åtgärdar dem

Även föräldrar till barn under 18 uppger att deras barn utsatts återkommande. När vi tittar på statistiken visar den också på att barnen utsatts flera gånger under det senaste året. Tyvärr uppger också många att skolan inte gjort något för att åtgärda problemen. När det gäller vad som kan göras för att stödet i skolan ska bli bättre har respondenterna fått ge förslag. En del är väldigt tydliga, som det här under.

1. Att man inte mejlar om händelsen utan ringer vårdnadshavaren
2. Obligatoriska samtal (om barnet vill) med kurator om det som hänt
3. Att man ger ett dokument på åtgärder (något som man annars måste be om)
4. Tydliga mål som följs upp. de flesta glömmer följa upp och fråga barnet
5. Att skolpersonal får handledning så att de kan bemöta barn och föräldrar rätt
6. Nolltolerans på riktigt, fortbildning av personal
7. Att kuratorn tar en aktiv roll i det hälsofrämjande arbetet. Det borde alltid vara en kurator som kontaktar föräldern
8. Att mitt barn inte skuldbeläggs eller att man inte ser konsekvenserna av att ha blivit utsatt utifrån ett längre perspektiv

.

.

6. Frågor och tankar från föräldrar till afrosvenska barn

• Jag önskar fortfarande stöd i hur jag går vidare med frågorna eftersom det inte blir bättre. Vilken väg skall vi gå??? Jag tror vi behöver stöd som föräldrar för att kunna möta och stötta vår blivande tonåring i hans utsatthet.
• Osäker på vad som hänt i skolan. Barnet har sagt att de inte tycker om honom för att han är brun men inte kan ge exempel på om det är någon som sagt något eller gjort något som fått honom att känna så.
• Antar att det vår pojke drabbats av är mer av strukturell rasism. Han har aldrig utsatts av någon han känner. Önskar ett mer aktivt arbete mot strukturell rasism från politiker, myndigheter och polis.
• Att man ser till strukturen i problemet o försöker förstå.
• Lyssna på våra erfarenheter
• Polis, skola och socialtjänst skulle ha mer befogenheter så att föräldrar till minderårigt barn som utsätter andra elever för rasism får stå till svars med konsekvenser som böter, polisanmälan etc.

Osorterade åsikter från föräldrar om hur skolan hanterat rasism och diskriminering

• Skolan har ej sagt något till mig även fast min son berättade för läraren
• De reagerade direkt och starkt
• De tar det på allvar o lyssnar, slår inte ifrån sig att det inte hänt. Däremot är det mycket prat om att eleverna ska prata men kunskapen om orsak och att själv upptäcka det finns inte. Skaffar sig inte själva kunskap.
• Man lyssnar och vet att vi aldrig accepterar rasistiska påhopp ( tidigare kunde lärare säga att sonen inte skulle bry sig, man fick lov att skaka av sig)
• De verkade först inte helt förstå allvaret, men så fort vi påpekat det agerade de snabbt och hårt mot läraren. Rektor va också bra i bemötandet mot sonen när jag var med och betonade att inget av det som hänt var hans fel. Men sen gjorde de nog inte så mycket uppföljning med kollegiet och jag misstänker att sonen lite straffades för att han fick en kollega att förlora jobbet.
• Det tas aldrig på allvar. De vuxna går i alltid i försvar för den som utsatt mitt barn och förminskar kränkningen. Sett lika ut på både förskola och i de tre olika skolor han gått.
• Hände inget
• De tog det inte på allvar
• Man valde att jobba med mångfaldsfrågor i klassrummet, vilket är bra. Men ingen diskrimineringsanmälan har någonsin upprättats trots att skolan har en bra och uppdaterad plan kring detta.
• De tar tag i problemet men tydligen inte tillräckligt.
• Skolans fokus låg på hur de barn som kränkt mådde och vilken deras version var som tydligen ansågs vara mer trovärdig av rektor
• Likgiltighet. Ord mot ord.
• Vi blev inte lyssnade på. Blev avfärdade och rektorn tog pedagogernas parti och menade att det inte skulle kunnat hända.
• Lärarna tar inte sitt ansvar som pedagog.
• Det är en vit man/kvinnas Sverige inte en afrikanskt
• De tog det på allvar tills de pratat med förövarna som sa att det bara var på skoj. Då trodde de på förövarna och gjorde inget mer.
• Missnöjd då skolan inte vill se att det rör sig om rasism och mikroaggresioner samt minoritetsstress som drabbar mitt barn. De tänker att det är bara barn som uttrycker sig dåligt.
• Elevhälsan verkar inte finnas till. kuratorn går mellan 3 skolor och är på dotterns skola 2 dagar i veckan. Ingen handledning till skolpersonal. Enligt grundskolechefen finns det men att skolan ska be om den och han sa att han inte kan gå in på ärendet utan vetskap. Han skulle återkomma efter kontakt med rektor - ingen kontakt gjordes. Skolan har gett upp och jag upplever att de skyller på den utsatte. de skulle fått handledning i dessa ärenden. De skulle hanterat kränkningsanmälan som hur de hanterar frånvaro. Hamnar man på en viss nivå ska det hanteras med handledning. det tror jag skulle bättra på bemötandet. Vi ses som besvärliga, misstolkat,. när barnen tar saken i egna händer så blir de förövarna.
• Ledning som tar oss på allvar. Men vi kan också prata för oss... så där vet jag inte om det har en stor betydelse eller om de bemöter alla anmälningar på samma sätt. Däremot är jag missnöjd med skolans förebyggande arbete. Här behövs det göras mycket. Hur kan man stötta skolor i det viktiga förebyggande arbetet?
• Jag har blivit väl bemött och de har agerar omedelbart, men trakasserierna har fortsatt.
• Missnöjd för de gjorde ingenting.
• De vidtog ej kraftiga åtgärder utan trodde det skulle lösa sig. De borde flyttat förövaren, istället fick mitt barn gå till kurator, missa skolan för han ej vågade gå dit osv.
• Sågs inte som kränkningar med rasistisk grund utan bara som tjafs mellan elever, och den som var mest drivande har det tufft hemma för tillfället så hennes föräldrar ska inte behöva blandas in.
• Jag är osäker på om det var pedagogen själv som utsatt barnet som sedan frågade barnet vad som hänt och barnet därför tystnat. Om det är vithetsnormen som fått barnet att känna att han inte är omtyckt för att han är brun eller vad som hänt.
• Skolan sa till mig, gång på gång. Lägg dig inte i, vi har under kontroll. Allt var missförstånd, du får lita på oss med mer. Men allt de gjorde var soppa problemet under mattan. Sen när jag inte gav mig och sa det var inte missförstånd utan det hände. Vad ska skolan gör så att det ej händer igen, då ringde rektorn till mig och hotade mig " om du inte backar så kommer du ångra dig". Sa till henne har inget att dölja. Fick brev ungefär två veckor senare, skolan hade gjort oroanmälan.
• Skolan har agerat och löpande informerat mig
• Fick aldrig svar från rektorn.
• Rektor vill inte jobba förebyggande
• Som sagt, de ändrade hennes smeknamn men verkade ej förstå. Sedan har kompisar kommenterat hennes utsläppt hår och hon har skämts över det, pga kompisarna sagt att det sett konstigt ut. Då har pedagogerna inte förstått problemet.
• Är nöjd med hur rektor hanterade. Hon sa att säga n-ordet är oacceptabel på vår skola och kontaktade läraren till barnet. men läraren tok det upp på ett sätt at barnet kände sig kränkt igen.
• De gör väl så gott de kan.
• Lärarna tog det på allvar men hade inte koll på vad som hände på raster, i korridoren och omklädningsrummet etc. De satte en resursperson på att följa upp men det fungerade inget vidare.
• En bra lärare kom till mig och sa att det inte handlade om ointresse utan att man helt enkelt tyckte att man var antirasister, detta var i ett övre medelklassområde och många jag pratat med var förfärade men förstod samtidigt inte. Att erkänna problem var som att släppa in problemen... så på så sätt uppskattade jag lärarens analys och hennes "bakom-kulisserna-arbete".
• Får aldrig höra om incidenter förrän barnet berättar själv. Det är aldrig skolan som hör av sig trots att jag vet att vuxna är närvarande när det inträffar.
• De har aktivt visat på olika åtgärder, anmält, tagit in utbildning om afrofobi och stämmer regelbundet av med mig som förälder
• Skolan förstår verkligen inte problematiken. De gör en handlingsplan som jag fick tjata i 1 månad på att de skulle skicka till mig och mitt föräldrastöd. De har gjort en del saker men det finns inget helhetsgrepp,. ingen som tar ansvar, ingen som stöttar mitt barn. Hon är otrygg och rädd varje dag och har nu börjat vägra att gå till skolan. Jag har väldigt svårt att tro att INGEN vuxen hör eller ser de kränkningar som pågår åtminstone några av gångerna.
• Dålig förståelsen o kunskap på skola
• Skola och myndigheters okunnighet, naivitet, nonchalans.
• Det vi var mest besvikna på var att när vi uppmärksammade problemet med boken som användes möttes vi av stor oförståelse på flera nivåer. Det var tillräckligt illa att boken fanns på skolan och användes [en bok för barn som innehöll n-ordet, vår kommentar] men att den inte genast togs bort utan att man istället gav flera dåliga förklaringar till varför den inte togs bort var det vi blev mest upprörda över.
• Får veta för lite om deras åtgärder och det sker ingen förbättring.
• Skolan bortförklara saken och försöker få det att handla om annat än etnicitet och trycker hårt på att de har en likabehandlingsplan på skolan och arbetar mycket med inkluderingsarbete så de gör redan det de ska. Intar försvarsposition istället för att lyssna på vårdnadshavare och ta tag i saken
• Skolan verkar inte tycka att det är rasistiskt och kränkande att bli kallad apa från medeltiden så fort man har klippt sitt hår
• Skolan ser ofta mobbing och diskriminering som tjafs och lek...
• Tycker skolan tog tag i det snabbt, däremot kan jag tycka att skolan kan behöva lite mer representation i ämnet.
• Skolan var inte intresserad att satsa mer än vanligt på att få stopp på hoten och våldet mot vårt barn. De hindrade också att vårt barn byter skola.
• Det var bra att skolan tog tag i händelserna men det landade i att det var synd om den som utsatt sonen.
• Skolan har monopol på makten att bestämma över vårt barns skolgång. Att de hindrade oss att byta skola utan någon mer förklaring än att de ansåg att vårt barn hade det ändå bra i skolan är helt oacceptabelt. Skolans huvudman och lokala politiker ignorerade också. Det är en hemskt känsla att känna sig så maktlös.
• Min dotter blev inte hotad eller så men det var otroligt kränkande och mycket riktat till min dotter och inför andra pratade ”pedagogen” om N-ordet och hur hennes teckning såg ut som en N... Min dotter blev otroligt ledsen såklart
• Jag har fått det stöd jag anser mig behöva, men hade önskat vi som familj hade vänner/bekanta som är i samma situation (dvs har familjemedlem med afrikanskt ursprung).
• Någon som följde med på samtal till skolan
• Jag är tacksam för allt påverkansarbete med förhoppning inför att rasism utrotas och att alla barn får må bra och utvecklas. Jag har bra vänner att vända mig till. Forum som Forum för föräldrar till afrosvenska barn är bra för lite mer handfasta strategier i att hantera problem.
• Vägledning, var man kan vända sig till. Veta vad finns det för hjälp, finns det något vi kan göra för att hjälpa vår barn. Hur kan vi utbilda dessa personal/skolledningen som inte vet hur de ska hantera rasism/diskrimineringen/kränkning mm. De skriver massa incident rapport, när ledder detta till något, skolan har trapp steg men inget händer. Man får bara veta de har skrivit incident rapport men ingenting händer efteråt. Vill gärna ha information om hur funkar processen, när det kommer rasism i skolan. Vilka åtgärder det ska ta, vilka steg mm. Äldsta sonen blev hotat av en elev, eleven hade sagt åt honom. Jag ska hem och hämta kniv för att döda dig. Skolan hade inte ens informerat mig utan fick höra av en annan mamma. Skolan satt in extra resurs under en vecka sen var allt som vanligt. Min rädsla som mamma var tänk om han som hotade storbror, hittar 3 yngre bröderna och skadar dom istället. Allt skolan sa var som vanligt, vi har allt under kontroll.
• Mitt barn borde få ett samtal med skolkurator med fokus på hans upplevelse
• Närvarande och tillgängliga vuxna i skolan som har tid och förmåga att se och agera på rasistiska strukturer och beteenden. Just i detta fall utsattes vår son av en elev med arabiskt ursprung.
• Se ovan
• En självklar kunskapsbas om mina och barnets rättigheter och skolans skyldigheter samt material för skolan att ta in. Hur kan jag utbilda lärare och personal på skolan när de verkligen inte ser problemet?
• Jag skulle vilja att skolan steppade upp och gjorde det som skollagen säger och såg till att mitt barn kunde vara trygg i skolan och fokusera på att lära sig istället för att hela tiden vara rädd för att bli verbalt kränkt. Hon är så otrygg och kommer inte in i kompisgruppen på grund av detta. Jag skulle önska att skolan satte in åtgärder direkt istället för att göra något halvhjärtat och lösa två saker och sedan tro att allt är bra. Jag skulle önska att skolan använde sig av de verktyg som finns som tex Friends, eller åtminstone Friends nätutbildning som är helt gratis. Eller som jag ville från början att de skulle träffa en person som kan ge lite insikt i skolan för adopterade barn.
• Vi vände oss till elevombudsman på kommunal nivå som lyssnade och skulle ta frågan vidare men vi skulle önskat att det kunde varit någon mer i direkta samtal med skolan som kunde tryckt på och även lyft upp frågan utifrån deras dokument om likabehandling och diskriminering. Det är många samtal vi som föräldrar får driva själva och med personer såsom lärare som vi också är beroende av att ha ett fortsatt samarbete med.
• Polis, skola och socialtjänst skulle ha mer befogenheter så att föräldrar till minderårigt barn som utsätter andra elever för rasism får stå till svars med konsekvenser som böter, polisanmälan etc.
• Haft kontakt med Friends angående mobbing även anmält mobbing till skolinspektionen vilket inte är lätt och varje händelse granskas var för sig. Hade önskat hjälp att skriva anmälan.

Reaktioner från föräldrar på diskriminering från polis och vakter mot deras barn

• Är missnöjd med att polisen överhuvudtaget inte ville ta reda på vad som hänt och på allvar menade att de aldrig agerar utifrån fördomar om människors hudfärg
• Poliserna som utsätter min son för rasism och särbehandling har ibland aggressiv ton, ibland inte.
• Jag kontaktade polisen och ville få veta på vilken grund de visiterade honom men fick bara till svar att de aldrig agerar rasistiskt och att det inte kunde ha att göra med hans hudfärg.

.

.

7. Skolans och andras bemötande när unga vuxna afrosvenskar utsatts för diskriminering

• Tyckte det va skit o dem ville bara snacka för att sopa det under bordet o gå vidare snabbare med dagen
• Okunskap av personal på skolan och att man får en stämpel på sig att man är “jobbig och har offerkofta”
• Istället för att göra något åt situationen, fick jag skulden av all mobbning pga min hudfärg och fick stå ut med mobbningen i nästan 10 år. Skolan tyckte alltså att det var mitt fel att jag blev dåligt behandlad.
• Har haft en lektor som frågat om mina föräldrar är akademiker i syfte med att påpeka att mina föräldrar inte är utbildade. I gymnasiet hade jag två riktiga rasistiska lärare som som att jag aldrig kunde få högre än c i deras ämnen på grund av att jag inte var född svenska ( utseendemässigt ) och därav var inte svensk och där av ämnena var matematik och svenska. Gick till rektorn men hon sa bara att jag skulle skaffa bättre studieteknik för att höja betygen
• När jag var på ett köpcenter var det en ordningsvakt som tittade på mig från stunden jag gick in tills att jag sedan lämnade. Han tittade inte på någon annan vilket jag tror beror på att jag var den enda mörkhyade.
• Utsatt på resturang och blev ombedd att lämna restaurangen för jag var N-ordet. Att jag inte får sitta på denna bussen pågrund av att jag inte är vit och är N-ordet och om jag inte lämnar bussen skulle dem skada mig och lära mig ett och annat.. det är två exempel
• En händelse var när jag och mitt helsvenska ex gick in i matbutiken och tre medelålders män skrek efter oss "där går en människa med en apa" att jag borde "klättra i träd" istället och inte tillhör samhället. Andra händelser har mer vart att jag har svårt att få svar från jobb pga mitt namn, att jag blir misstänkliggjord i butiker (förföljd och frågad ifall jag behöver hjälp var 5e minut) samt att människor ofta tror att jag inte är lika smart som dom eller att jag ska vara våldsam/ha "attityd" vilket jag inte har. Vissa lärare har behandlat mig aningen annorlunda, gett mig lägre betyg än vad mina klasskamrater fått trots att jag gjort ett lika bra jobb enligt andra etc. Har haft väldigt svårt att få vänner för många har sett mig som en outsider pga mitt utseende, har blivit kallad för bl.a n-ordet i skolan när jag var yngre.
• När jag gick i skola o man kalla en för mycket och det eskalera till att man nästan ville slå mig.
• Senast det hände så gick jag med min partner. Då en medelålders man oprovocerat började skrika massor av rasistiska saker riktat mot mig. Däribland neger, apa osv. Han betedde sig samtidigt väldigt hotfullt och aggressivt. Efteråt så ville min partner (som är vit) förklara det hela med att han var psykiskt sjuk, och inte rasist.
• Blir ofta följd i butik av ordningsvakter när jag ska handla mat och de har flera gånger sagt till mig att öppna min väska för att de ska va säkra att jag inte tagit någonting och några gånger har ordningsvakten ställt sig vid mig vid självutcheckning bara för att vara säker att jag inte tar någonting utan att betala det, upplever annat bemötanden i affärer allmänt när jag är själv va när jag är med mina svenska kompisar. Va ute på torget i stan och en man gapskrek rakt i mitt ansikte och kollade mig rakt i ögonen, han var svensk
• Kommentarer ute på gatan unga killar, fulla män, sexuellt laddade rasistiska kommentarer, otrygg känsla efter ex black lives matter demos, när terror attentat händer blir jag extra orolig för min mamma och syster som är synligt svarta muslimska kvinnor i hijab.
• Blev frågad om jag hade gräs på ett rave för ett år sedan. Hänt flera gånger men skrattar bort det.

.

.

8. Afrosvenska barns situation i skolvärlden – i siffror

.

.

9. Kommentarer från föräldrar till afrosvenska barn om hur rasism och diskriminering hanterats

• Andra elever kan uttrycka sig afrofobiskt under skoltid.
• Det händer hela tiden, en i min dotters klass har tidigare bråkat och hotat min dotter med stryk. Efter att jag ställde till ett djävla liv och hot om anmälan till skolinspektionen tog skolan tag i detta och numera är tjejen "bara" elak. Så fort hon får chans så säger hon kränkande saker till min dotter. Senast att hon var adopterad och bara hade en mamma. Detta anmälde jag och skolan gjorde en orosanmälan och pratade med barnen. En pojke i min dotters klass säger hela tiden saker som "ta ditt bruna kiss och gå". En pojke på skolan som själv är afrosvensk sa till min dotter att hon skulle "ta sitt fula ansikte och gå". En lärare ville känna på min dotters hår som vi nu har twistat in garn i så att det är långt. Min dotter sa nej sedan kände läraren på håret i alla fall. Suck. Skolan har ingen förståelse för strukturell rasism eller att man kan begå rasistiska handlingar utan att vara rasist eller vad minoritetsstess är. Detta trots att skolan är en integrationsskola med många flyktingbarn som elever.
• Mitt barn blev nedtryckt i en madrass och fick höra att han var svart som soppåsen
• Min son blev kallad för ett apdjur och blev arg. Pedagogerna tog upp händelsen som om vår son var den som inte ville lyssna. Först när vi tagit reda på vad som hänt tog de upp kränkningen med det andra barnet.
• Min son blev retad för hans stora afro hår. Och några hot angående vad som skulle göras med hans familj, det vanliga snacket bland barn tyvärr, i dagens samhälle. Det som är viktigt att poängtera är att min son nu klippt av sitt hår, för att han inte orkade bli retad mer.
• Elev ropade n-ordet
• Kränkningar och rasistiska ord som N-ord, brunis, och H-ordet och hot om att hon ska dödas. Hon har blivit slagen. Jag har själv inte anmält till polisen då de vid samtal till 11414 sa att jag ska ta det med skolan eftersom anmälan ändå inte kommer att bli något i och med att barnen är under 15. Jag ser i efterhand att jag skulle tagit mig till polisstationen eller tagit hjälp av en vän eller en afrosvensk förening. Jag har ofta blivit utsatt för gaslighting som förälder och det var så mycket som hände med dottern att jag fokuserade på att se till att kränkningsanmälan har gjorts. Vid ett tillfälle ringde jag rektorn och då sa hon att det ibland är dottern som provocerar fram och att de även pratat med henne om att låta den andra vara (som utsatt henne för rasistiska tillmälen). Det gjorde ont i mig att se och höra hur en rektor skyller på min dotter. Nu har min dotter inte slagit tillbaka eller kallat honom något utan försvarat sig genom att säga sluta. Nu är åtgärden att en extra resursperson finns i klassen. men i idrott och språk finns inga extra resurser.
• Grannen ropade efter oss att "vi vill inte ha sådana som er i området". Min dotter var tre år.
• Vuxna och barn refererade till barnet som mörka xxxx då det fanns en annan med samma namn som kallades ljusa xxxxx. Barnet blev själv ledsen över detta trots att hon bara var 4 år. Vi tog det med förskolan direkt och de ändrade men verkade ej förstå varför det var ett problem.
• En kompis från förskolan sa när hon var hemma och lekte med mitt barn hon inte gillar svarta personer och är rädd för mitt barns pappa.
• De yngre tonåringarna gjorde apljud efter oss när vi gick förbi. Den äldre mannen hyssjade mot min son som var högljudd utifrån en konflikt med sin syster. Hyssjade ej systern som är vit.
• Mitt barns hudfärg har kommenterats negativt av andra barn tex genom ”Du är brun som bajs”. Förskolan har tagit detta på allvar och agerat, men det har inte varit tillräckligt.
• Min son har blivit kallad brun som bajs och liknande kopplat till hans hudfärg. Båda sönerna har fått hör att bruna inte kan det eller det, tex spela fotboll. Dock har det varit ovanliga tillfällen och ganska sällan.
• Jag blev den aggressiva mamman när jag började sätta ner foten för särbehandling på min äldsta dotter... Även socialtjänsten har och än idag kränker och förnedrar.
• Dåligt bemötandet av vuxen på skolan på grund av hudfärg.
• Busschaufför beslagtog fungerande skolbusskort. Vi fick därefter betala busskort i väntan på ett nytt.
• Biljettkontrollant påstod att betald biljett inte var giltig och hotade att ringa polisen. Pojken ringde mig o jag lyckades prata honom ur situationen så han slapp mötas av polis. Pojken kom hem med en böteslapp. Vi fotade betald biljett som han hade kvar och överklagade böterna och upplyste om hur kränkande kontrollanten uttryckt sig mot pojken. Vi slapp böterna och fick en ursäkt.
• Polis stoppar sonen en vardag på em på väg hem från skolan och ber att få visitera honom och går igenom hans skolväska. Hittar en medicin som han just då tar (penicillin) och ifrågasätter vad det är för piller. Det fanns ingen anledning att visitera honom - han gick bara på väg från skolan till tåget.
• Dottern hade precis börjat i 7:an och gick med kompisar till en kiosk för att handla godis. Nästa gång hon kom visade ägaren upp en övervakningsfilm som han tyckte bevisade att dottern hade tagit en extra godis och stoppat undan i tröjan. Fast hon hade t-shirt på sig. Jag åkte dit med dottern och tittade på filmen och jag förstår inte hur han fick det till att hon tog en extra godis som hon inte betalade för. Filmen slutade dessutom precis när hon skulle betala.
• På förskolan utsattes min dotter för fruktansvärd rasism av både andra barn och pedagoger. När det uppdagades kallade vi till möte med personal och rektor. Det gav INGENTING. Skulden lades på dottern som påstods hitta på (hon var 4 1/2). Jag anmälde till skolchefen och vi fick byta förskola. Vi var så kränkta efter mötet med rektorn men jag ångrar fortfarande att jag inte drog det längre. En annan händelse: dotter, (då 9 år) och jag var på väg hem från en fotbollsmatch. En man började skrika på oss när vi passerade honom vid en uteservering. Han kallade min dotter flera nedsättande, rasistiska tillmälen och även mig. Jag konfronterade honom (blev så arg att det svartnade för ögonen på mig) Han fortsätta vräka ur sig hat. Hans vänner kom till min undsättning och även personalen på den pizzeria där han satt. Jag polisanmälde inte. Ångrar även detta idag.
• En fritidspedagog gick fram till min dotter som satt och ritade Musse Pigg och sa till henne ”Musse Pigg är en N****” Min dotters kompis sa emot men ”pedagogen” höll fast vid att man kan använda N-ordet, det har man alltid gjort. Vi bokade möte direkt med ledningen samt ”pedagogen” och han anmäldes av rektorn enligt deras likabehandlingsplan. Fick en varning.
• Det här är den grövsta händelsen: En elevassistent i åk 6 råkade i konflikt med sonen angående mobiltelefon som sonen inte skulle ha. Ordväxling utbröt varpå sonen blev upptryckt mod vägen och kallad för dj’a n-unge. Assistenten fick efter utredning lämna sitt arbete.
• Ett annan barn (pojke) utsatte vår son för verbala rasistiska påhopp och även kränkningar och nedlåtande utsagor om islam. Han hävdade att Hitler borde ha dödat att ”smutsiga n-ordet” och han själv ville döda alla muslimer. Han var även fysiskt ofta i slagsmål med bland andra vår son. Pojken mådde uppenbarligen inte bra och flyttades senare till en annan skola. Upplever att skolan verkligen tog situationen på allvar. Det har dock hänt flera gånger att även andra barn uttalat sig kränkande och skolan har tagit tag under varje gång. Dock hade vi önskat en djupare förståelse och att skolan gick till botten med roten till uttalandena istället för att agera på ytan.
• En klasskamrat kommenterade vår sons hår, rumpa och hudfärg och kallade honom för diverse saker som anspelade på hans afrikanska ursprung. Vid några tillfällen blev det bråk och han blev dragen i håret och slagen i ansiktet och ryggen.
• Skämt om att svarta borde mördas som George Floyd. N-ordet, apa och andra rasistiska skällsord skriks ut av utåtagerande elever i min sons närvaro. Den enda svarta elev i årskursen.
• Min dotter har vid ett par tillfällen blivit kallad bajs och bajskorv för att hon är brun. ”Ingen kommer vilja vara ihop med dig för att du är brun” sa ett annat barn till mitt barn. Kommentarer om hår. ”Du ser ut som ett troll.” ”Dina flätor kan inte flyga i vinden” Etc
• Lärare som sa n-ordet när hon skulle fråga om händelse då barnet har blivit kallat n-ordet av annan elev. En annnan gång fick hon höra att hon liknade en gorilla i en video.
• Blev kallad apa och sparkad på benet.
• Mitt barn har kallats diverse öknamn, blivit tillrättavisat oftare än andra.
• Händelse 1: mitt barn äter banan, kompisen skrattar och säger till honom och de andra "nu ser du inte bara ut som en apa utan äter som en också". Händelse 2: klasskompis kommer fram till mitt barn o frågar om han är född o Sverige, för annars ska han passa sig, för om Sverigedemokraterna vinner valet så får han åka tillbaka! Dessa händelser påtalas för skolpersonal som anser att det inte är några problem eftersom min son 8 år inte själv meddelat att han känner sig kränkt. Jag tar upp på föräldramöte får medhåll men då skolledningen anser att det inte finns problem händer inget mer.
• Mina barn lekte på lekplats utanför affär när kvinna sa att svarta barn inte är välkomna på lekplatsen hon drar då min 3-åriga son i benet så han börjar gråta. Min 12-åriga son tar emot sin gråtande lillebror i rutschkana sätter sig på en bänk och tröstar och ringer mig. Kvinnan utbrister här kan man ju inte vara med andra klassens människor så tar hon med sin dotter på ca 2-3 år och går. Båda mina barn gråter när jag kommer till platsen. Jag tror förstås att någon gjort sig illa. Vi går in på ett fik för att värma oss och fika och först då går det upp för mig det hemska otänkbara som min son utsatts för. Är själv född i Sverige och ljushyad även min biologiske son. Min adopterade son var det som utsattes. Hela situationen var obehaglig och hotfull. När han var liten bebis upplevde jag att andra vita vuxna var avståndstagande och pratade om att han hade annan hudfärg. När vi var i Thailand hoppade en ca 9- årig kille i poolen och sa n- ordet när vi kom dit, så att det knappt hördes eller kunde påpekas, men jag hörde det, vilket nog var meningen. Min son kräktes i poolen, då vi gick därifrån. Sen var han sjuk i 1 vecka.
• Min sons kompis och min son var i bilen och vi var på väg till träningen. Han skämtade och sa "" Jag vill att du dör"" En stund senare hittade kompisen landet Nigeria på en badbollsjordglob som jag har i bilen (som vi haft till en föreställning) . Kompisen sa "oh N-ordet , landet heter så" Jag sa att det absolut inte heter så och att han inte ska använda det ordet överhuvudtaget. Sen började han och senare min son prata om och kalla varandra för bajskorvar. För mig blev det lite för mycket sammantaget. Jag pratade med min son sen som bara tycker att jag är dum och ska vara tyst.
• Dom sa att min barn är fult pga att brun hud är ful.
• Han blir kallad neger av en skolkamrat
• Använd N-ordet, sjungit sång med N-ordet (från Tictoc) blev misshandlad av den elev som sagt ovanstående saken men ingen uttalad rasism vid det tillfället.
• Vuxna okända människor som kommenterar hudfärg etc, ibland gör sig lustiga så att alla ska höra, ibland bara så att jag kan höra (jag är vit, mitt barn är svart).
• Den senaste händelsen skedde på fritiden. En EPA traktor åker upp mot skolgården där min son står ensam och kastar boll. Fönsterrutorna vevas ner och personerna i bilen skriker ”Apmannen”, ”Din jävla apa”.
• Senaste händelsen i skolan smyger två personer upp återkommande, under pingisspel, och sjunger en Tiktoklåt ”N-gah” i örat på sonen. Han säger ifrån varpå de börjar knuffa och sparka honom på smalbenen. Personal ingriper.
• "Ett annat barn med Npf-diagnos kallar vår son saker kopplat till hans hudfärg bara han passerar barnet. Barnen känner inte varandra och vår son har aldrig pratat med hen. Våra båda barn blir även utsatta på fritiden av barn från skolan genom ord, senast skrek två yngre barn "åt er mamma choklad innan hon sket ut er?"
• Klass”kamrater” som slog min son i ansiktet örfilade honom. När han ramlade omkull sparkade de på honom.
• Upprepade kommentarer av typen ”När SD får makten får sådana som du inte vara här”, sägs för att en afrosvensk kille inte ska våga opponera sig mot annat osjysst beteende mot sig själv eller kompisar.
• Min son blev kallat N-ordet, gå tillbaka till din smutsiga kontinent, åk hem din flykting (han är född och uppvuxen här i Sverige). Elevassistent sa till min son framför mobbarna "var inte så känslig, när Elevassistent hade vittnade incident så sa hon att hon inte hörde eller såg fast hon stod nära" . Elevassistent tog dom andra barns sida och var på vår son om allt. Andra elever kom fram och berättade samma händelse som min son. Och dessa elever tyckte elevassistent tog mobbarens sida och att hon var på vår son.
• Vår 10-åriga son blev kallad N-ordet av en elev som uppmanats säga det av annan elev. En annan händelse när sonen och klasskamrater läste högt ur bok lärare bestämt: Huckleberry Finn där N-ordet förekom 7 gånger bara på de första 8 sidorna. Vår son (den enda afrosvenska personen i klassen) ville inte läsa boken och efter påtryckning från oss fick han byta bok. Lärare hänvisade till att man läste klassiker och boken togs inte bort, ej heller efter mail och diskussion med rektor. Ingen bad om ursäkt till vår son. Boken togs sedan bort efter att vi föräldrar pratat med granne som råkar vara speciallärare på skolan.
• Vår son har inte blivit utsatt för våld i samband med dessa händelser och jag svarade nej på det i enkäten utifrån att det är längre tillbaka men vill ändå berätta att vår son fick ett slag på huvudet av äldre man i direkt anslutning till vallokal i samband med eu-valet. Sonen var då 9 år och satt på skolgården, där vallokalen låg, tillsammans med fem jämnåriga vita pojkar. Det polisanmälde vi.
• Det händer så ofta att det är svårt att säga.
• Väktare i butik följer efter mitt barn då hen ensam besöker butik. Detsamma händer inte om hen har med sig vit kompis.

Om egna strategier för att hantera kränkningar

• Vi har jobbat med att ge svar på tal och särka barnen i att säga ifrån eller ge igen med samma fast skär som en gris eller liknande.
• Vi har bytt skola för att komma bort från problemet.
• Vi krävde att de inte skulle gå i samma klass i 7:an och nu ses de aldrig så det har lagt sig.
• Vi bor f n i Afrika och min dotter är inte utsatt.
• Bytte skola efter åk 6. Skolan agerade i akuta händelsen ganska korrekt, men i efterhand tror vi att vår son ’straffades’ av kollegiet lite för att det kanske fanns en uppfattning att det varit en överreaktion att assistenten fått sluta, att sonen blev lite skuldbelagd osv. De tog inte hand om den ändå väldigt dramatiska frågan och bearbetade vad som hänt. Klassen var väldigt stökig och vår son fick ingen bra skolgång där.
• Vårt barn är hemma och går ej i skolan. Det blir så till nästa termin på en ny skola.
• Vi försöker byta skola.
• Dottern minns fortfarande att tanten skrek något och jag blev arg. Så "bra" känns inte rätt även om inget mer har hänt.
• Byte av skola är en lösning som är aktuell. Det löser inte vad dottern upplevt.
• Har haft barn i samma skola sen 2014 och detta har pågått sen dess. De gör inget för att förbättra situationen. Det händer samma sak med lillebror nu och har ansökt till ny skola till honom också. Allt lägger man på mina barn, hur än jag kämpar så ser jag ingen förändring.

Om stöd de önskar att de hade fått

• Att människor som bevittnar händelser kan hjälpa säga ifrån.
• Att skolan hade tagit det på allvar. Det saknade vi verkligen.
• Det är en samhällsfråga att ta tag i på bred front även om det får konsekvenser för enskilda barn, deras familjer men även omgivningen.
• Storebror och yngre bröderna har vittnade detta i skolan och sen se sin bror må dåligt. Fortfarande så händer detta lillebror, yngsta sonen av de 4. Vi bor i en ort i Skåne men sökt en skola i en annan ort till de två yngsta syskon. De två äldsta bröderna har börjat skolan där förra året och än så länge så går det bra. Det känns inte bra skicka 9 åring med tåg till en annan by men heller det än det han får utstå i skolan jämn mellanrum. Ser hur detta påverkar hans personlighet. Vi bor bokstavligen 3 min från skolan och är breda att låta barnen ta tåg varje dag för att komma bort från rasism, vi står också för kostnaden för tågbiljetterna. Kostar 550 par barn i månaden och är villiga betala bara våra barn slipper höra N-ordet, apa, bajskorv, bajs hudfärg, smutsig kontinent, flykting mm.
• Vår son berättade sällan i skolan när något hände utan det kom fram hemma.
• Samtal i klassen, tänker att flera av dessa frågor kan diskuteras utan att bli pinsamt eller skuld och skam i 8-års åldern men väntar man så är det försent.
• Förståelse o kunskap. Att personal själva var mörkhyade och förstod

Om varför de valt att gå vidare eller inte och vilken hjälp de fått eller inte fått

• BEO eller Skolinspektionen ville inte hantera ärendet.
• Det var för jobbigt att ha med olika myndigheter att göra
• Det viktigaste var att lösa situationen i skolan, inte att driva en process hos någon myndighet.
• Jag har försökt tidigare och då har det inte heller blivit någon förändring
• Jag har inte haft / har inte full kunskap om var jag ska vända mig eller hur jag kan agera.
• Jag visste inte vem jag skulle vända mig till.
• Jag sa ifrån, hann inte agera, ville inte att min dotter skulle förstå.
• Hur än man pratar med skolan, de vänder allt tillbaka på mina söner. Vill inte de ska få psykisk ohälsa ju äldre de blir. Jag väljer byta skola för alla 4 söner. Skolan har haft kränkning/diskriminering och det enda de gör är att lägga på locken. Det finns en mamma som skrev till skolan hur det som händer med min son påverkar hennes son. Att hennes son mår dåligt av allt han ser min son fick utstå. Tänk hur den som blev utsatt mår?! Skolan fortsätta säga allt var missförstånd fast andra elev kom fram.
• Hade dialog med skolan. Svårt dock i coronatid.
• Vet faktiskt inte. Ångrar mig djupt.
• Jag visste vart jag skulle vända mig.
• Diskriminering pga funktionsnedsättning - drev vidare pga var personal o ledning. Rasism var elever.
• Jag har försökt att de ska jobba förebyggande med frågan.
• Det lugnade ner sig i skolan och sonen trivs bra. Men oron finns alltid för hur han ska behandlas för sin hudfärg. Äldre sonen fick även höra att de inte tänkte handla av honom igen när han har en brun bror.
• Vi har en pågående dialog med skolan. Vi har även polisanmält en händelse där man rubricerade händelsen som ”våld av normalgrad”. Man kunde då inte koppla misshandeln till rasism.
• Jag har berättat för skolan men då mina barn utsatts för ganska milda kommenyarer har vi fokuserat på att stärka självförtroende och ge alternativa svar istället.
• Jag orkade inte då det hänt så många gånger på olika skolor.
• Detta har hänt vid ett tillfälle. Min dotter själv vill inte att vi lyfter allt.
• Försöker få igenom förebyggande arbete med t.ex föräldraföreningen.
• Orkade inte kämpa mot skolan.
• Vi har bett sonen notera när det händer så att vi samlar på hög för framtiden
• Har mailat rektor åtskilliga gånger och haft möten.
• Skolinspektionen har sagt att de ålägger skolans klagonämd ta hand om ärendet. men ingenting har blivit bättre. Kontakt med DO ska göras så fort jag har tid. jag har dokumenterat allt i och fört kommunikation via mejl med skolan.
• Det fanns ingen som lyssnade.
• Enskild afrosvensk vikarierande fritidslärare var den enda som förstod min och min sons reaktion.
• Min chef (också förskolerektor) hjälpte oss.
• Konstigt nog det var socialen som hjälpte oss, jag hade skrivit ut sms/mejl och min sons skoljournal samt den mamman som skrev till mig att hennes son mådde inte bra pga det som han hade vittnade. Skolan attackerad mig, min föräldrar roll. Jag sa till handläggare från socialen, du får betalt för att säga till att ingen barn råkar illa ut men det är mitt jobb som föräldrar att säga till mitt barn mår bra och ingen skadar honom fysisk/psykisk
• Fritidspersonalen och en person som jobbade mot mobbing på skolan.
• Vi har inte sökt stöd utifrån men har en dialog med vår son om det.

.

.

10. Om skolan från föräldrar till barn som identifierar som POC

.

• Barn med trauma och npf som återkommande inte får rätt stöd för att klara av skolarbetet och blivit nekad att ha sin Assistanshund (leg av Svenska Brukshundsklubben) i skolan.
• Barnen lekte tagen på fritids, pojken blev tagen av min son och vägrade erkänna det. Då skrek han flera rasistiska ord och uttryck till min asiatiska son.
• Barnet har vid ett flertal tillfällen blivit utsatt för att han är född i Kina. Han har fått höra att kineserna tog hit Corona. Att kineser är äckliga, att kineser är dumma, att kineser äter hund.
• Min dotter har blivit utsatt pga sin asiatiska etnicitet. Hon har blivit kallad kineshora och andra nedsättande kommentarer. Hon har också fått nedsättande kommentarer utifrån att hon är tjej och sen blivit slagen när hon sagt ifrån.
• Kompisar som svänger sig med uttalanden kopplat till hudfärg, ex "du är kung av negerland". Har sagts som en "cool" grej och troligtvis inte med elakt syfte men har skett vid flera tillfällen och sonen har alltmer börjat ogilla sin hudfärg.
• Jag kallas hotfull när jag begär möten för att mitt barn kränks av personal
• Utsatt för glåpord pga östasiatiskt ursprung. Extra mkt pga coronapandemin
• Oftast är det grupp mobning som slår och kallar barnet hatfulla namn riktad måt hens etnicitet
• En flicka med ADHD-problematik, kunde inte acceptera när vår dotter var trött och behövde pausa ibland (vår dotter är autistisk - högfungerande). Så vår dotter låste in sig på toan i skolan medan den andra flickan hade världens utbrott. Hon försökte sparka in dörren och skrev "din jävla neger öppna dörren!"
• Vid annat tillfälle har samma flicka berättat att den svarta barbiedockan på fritids är jätteful och att min dotter ser ut precis som den.
• Vid ett annat tillfälle så har en annan flicka skickat en video till min dotter där hon säger: "Du är så ful för du är brun och neger". Detta för att min dotter fick nog av hennes humör som gick ut över henne hela tiden. Det enda "brott" min dotter var skyldig till, var att sätta en bra och hälsosam gräns för flickan genom att inte svara i telefon mer då hon inte orkade med mer drama.
• En elev hetsar andra elever till slagsmål med mitt barn, med flera elever omringade hen för att titta på och filma. Jag såg det med egna ögon. Skolan hävdar skickat eleven hem, men eleven stannar kvar med personal i skolan. Eleven kommer tillbaka till klassrummet med äldre barn/unga vuxna och fortsätter med hot och våld. Händelsen polisanmäldes och skolans ledning vägrade se det som mobbning, och skyllde våldet på mitt barn. Pga flera års mobbning, kränkning av både barn men även personal som agerat problematiskt och passivt har de skadat barnet psykiska hälsa så allvarligt att barnet nästa lyckats avsluta sitt liv. På skoltid.
• Stereotypisering och förminskande uttryck såsom "tjing tjong" och andra stereotypiserande kring personer med asiatiskt ursprung.

Föräldrar till barn som identifierar som poc om de varit nöjda eller missnöjda med skolans arbete

• De vill inte hitta lösning för mitt barn
• Nöjd att rektorn tog tag i händelsen, mindre nöjd med att personalen inte kontaktade mig angående händelsen.
• Jag tänker att man inte ser eller förstår vidden av problemet.
• Jag tycker att man vare sig tar det tillräckligt mycket på allvar eller informerar mig tillräckligt mycket.
• De nekade till allt de gjort och de (inkl. Huvudman) lät oss att se de offentliga handlingarna (utredningen som blev, då vi anmälde). De slutade svara åå telefonsamtal och mail. Därefter nekade de till andra förändrar att de gjort fel och sa att det som stod i tidningarna inte stämde.
• Är nöjd både med de samtal vi haft med lärare och föräldrar och barn. Att förändra tar tid men det känns hoppfullt.
• Rasism, gaslighting, härskarteknik och repressalier
• Hade önskat mer dialog med oss föräldrar kring händelsen. Inkl uppföljning och information hur de fortsätter förebygga liknande händelser.
• Deras åtgärder räcker inte.
• Jag hade velat se att man gjorde en officiell anmälan direkt inte som nu vi gör det om det händer igen.
• Hade önskat att de gjort mer, kanske framför allt förebyggande arbete. Men i den senaste situationen hade jag önskat få tala med de andra barnens föräldrar (de barnen har utsatt andra barn flera ggr), vilket skolan inte ansåg var lämpligt. Det ska sägas att mentorn stod på vår sida och väldigt tydligt sa att detta var rasism. Rektorn ansåg att det var ett ”retande som barn kan hålla på med”.
• Rektorn tyckte att för att att barnet kom till skolan nästa dag så var det inte så farligt.personal uttryckte att de inte hadde tid för mig som förälder. Skickade mitt barn till kuratorn. Andra Föräldrar sade att " barn är bara barn"
• Vi tog det inte vidare
• De är bra för de slutar inte att jobba preventivt med dessa bitarna. De har även satt in ytterligare en lärare i klassen då de behöver vara två.
• Rektorerna har valt att vända oss ryggen när jag påtalar min oro för mitt barns liv, och reducerade mig till "en anklagande förälder"
• Det mottogs på allvar och de förklarade också att de inte - om det inte är nödvändigt - tar upp aktuella ämnen ej på personnivå för att inte peka ut någon/några. Det beror på situation helt enkelt.

Om stöd de önskat att de hade fått

• Skulle behövt juridiskt stöd och konfliktlösning. Stöd att hitta annan skola.
• Jag känner att flera vuxna i skolans värld saknar kunskap om olika sorters rasism. Jag är själv lärare på min sons skola och tycker att muntliga kränkningar/rasism ska behandlas lika allvarligt som fysiskt våld. Jag efterlyser stöd från polis och myndigheter även i lågstadiet.
• Balansgången i att ta saker vidare eller släppa det när barnet inte vill att man driver frågan.
• Att skolan skulle bry sig om vår dotter och tagit kränkningarna och hennes dåliga mående på allvar.
• Uppföljande samtal för barn och oss föräldrar. Information om hur skolan lär sig av händelsen och arbetar med frågan vidare för att förebygga liknande händelser.
• Stöd till barnet i form av dialog i skolan, en ordentlig ursäkt och inte bara framtvingad
• Att myndigheterna ser POC som lika värdiga, lika viktigt och inte borsta undan
• Min man är adopterad och har aldrig haft problem med det, utan är oerhört trygg i sig själv. Vårt barn är då "mixed".
• Jag önskar att det fanns ett forum där jag som "vit mamma till mörkhyat barn" kunde få hjälp med info hur jag bäst förbereder mitt barn inför världen när det gäller rasism.
• Att mobbningen skulle upphöra helt enkelt, att skolan inte var passiv
• Skolan visste inte ens att det hänt.
• Vi tog tillslut hem vårt barn. Skolan ringde inte en enda gång och frågade hur hon mådde. Efter några veckor fick hon börja på en annan skola.
• Tycker det är otroligt viktigt att barn som blir utsatta får möjlighet att prata av sig och bearbeta. Ge barnet verktyg, prata om hur man kan agera om liknande skulle inträffa igen,vem man kan vända sig till osv.
• Jag saknade inte stöd just kring händelserna, men däremot söker jag med ljus och lykta efter bra underlag för mig som vit förälder till barn som är poc: Hur förklarar jag bäst kring rasism för vår dotter? Pappan vet inte alls och kan inte alls relatera då han vuxit upp "stor svart och skallig" och menar på att ingen nånsin vågat vara rasistisk mot honom.
• Önskar att det funnits tydlighet var jag tar det vidare och att det inte är accepterat, aldrig.

.

.

Citera oss gärna, men ange källa! OBS! Att den här presentationen och webbsidan kan komma att uppdateras, allt eftersom vi bearbetar och sorterar data i vår enkät och genomför kvalitativa intervjuer.

Forum för föräldrar till afrosvenska barn, mars 2022.